Tankar..

Kommentarer
Marie

Förstår att det måste kännas riktigt trist att ha blivit "bestulen" på en "riktig" förlossning, speciellt om man kanske har målat upp innan hur det kommer bli. Jag är livrädd för kejsarsnitt, men händer det så händer det - allt för att barnet ska må så bra som möjligt.



I vilket fall så fick ni en helt gudomligt söt dotter, och det måste ju vara skönt att kunna trösta sig lite med :)

2011-02-24 » 21:44:11 BLOGG: http://pixelmakeup.blogg.se/
elin

Fina lina, DU om någon är väl en fighter.både kämpat länge,och sedan bli snittad. Jag tycker iaf du är en dubbelfighter ;) förstår du vad jag menar? O du är en sån fin mamma åt en gudomligt vacker liten unge <3 jag hoppas du kanske får prata med någon o får bearbeta den jobbiga känslan. Det fick jag göra efter julia, o med lova kändes d mer som en förlossning "ska" vara,för min del då alltså. Hör av dig om du vill prata,kände mig helt virrig o okoncentrerad idag.förlåt. Tröttheten har tagit över mig nu en period.

2011-02-24 » 22:59:34 BLOGG: http://jelinne.blogg.se/
elin

Fina lina, DU om någon är väl en fighter.både kämpat länge,och sedan bli snittad. Jag tycker iaf du är en dubbelfighter ;) förstår du vad jag menar? O du är en sån fin mamma åt en gudomligt vacker liten unge <3 jag hoppas du kanske får prata med någon o får bearbeta den jobbiga känslan. Det fick jag göra efter julia, o med lova kändes d mer som en förlossning "ska" vara,för min del då alltså. Hör av dig om du vill prata,kände mig helt virrig o okoncentrerad idag.förlåt. Tröttheten har tagit över mig nu en period.

2011-02-24 » 23:00:12 BLOGG: http://jelinne.blogg.se/
Lina

Bland det ärligaste jag läst på länge..

Vackert,ledsamt och medkännande-allt känner jag på samma gång.

2011-02-24 » 23:14:43 BLOGG: http://piratdrottningen.blogg.se/
Petra

Jag kan tänka mig in i hur det måste kännas. Man går ju ändå i 9 månader och väntar på det där "sista". Och för er så vart det lite annorlunda. Och även en person med en vanlig förlossning kan också känna sig ledsen. Det är svårt att hitta någon att prata med om det. Som man verkligen kan förklara sig hur man känner utan att skämta bort sig eller hålla saker inne för. Men det ÄR bra att prata om det, även fast det inte känns som det, så bearbetar man det för varje ord man nämner. Och som du säger, det är en riktig fight att klämma ut ungen, men jag tycker då att det är lika mycket tungvikt att få gå igenom ett kejsarsnitt. Herregud vilken kvinna du är som fått gått igonom och stått ut med det. Det är INTE den "enklare vägen". Varken fysiskt eller psykiskt!!

KRAMAR

2011-02-24 » 23:26:22 BLOGG: http://peetrah.blogg.se/
issa

jag kan förstå vad du säger till viss del. för mig blev det en"riktig" förlossning dock med sugklocka på slutet. jag hade aldrig fått ut honom annars för han kom inte ner som han skulle. veckorna efteråt var jag jättenöjd över min förlossning men det är precis som för dig att det smygit sig på nu när det gått en tid. tänk om man kunde gjort något annorlunda.. jag skäms för att jag istort sett förlorade kontrollen flera gånger för att jag tyckte det gjorde så fruktansvärt ont..! men du har ju kämpat lika mycket som alla andra som hade en normal förlossning! det var ju inte ett planerat snitt(det låter ju lite som en räkmacka.. :P) utan du kämpade ju i flera timmar innan beslutet om snitt togs så du jobbat lika bra som alla andra! ibland blir det inte som man tänkt sig och huvudsaken är ju att du och din söta dotter mår bra idag! kram

2011-02-25 » 00:08:28
Tufsan

Utan att läsa de andras kommentarer så kommer jag säga att JAG KÄNNER IGEN MIG. Linnea som är vårt första barn nu 4 år låg i säte (rumpan ner) och det gick inte att vänta henne så jag fick välja på snitt eller föda i säte. Men många föder inte i säte längre och det saknas kunskap om sådana förlossningar så vi valde att jag skulle bli snittad. Och ja. Jag kände mig snuvad på en vanlig förlossning. Kännt mig ledsen. Kännt mig utanför. MEN Sen kom dotter nummer 2 som kom den naturliga vägen. Så de finns ju alltdi fler framtida chanser till att föda vaginalt också. Slappna av nu och fokusera tankarna på något annat.



Dagens samhälle är så prestationsinriktat.

Du ska va glad du slap monsterkänslan/skjutmigjag villdö /jag vrålarsomen dinosauriesmärtan. Du har ju världens finaste unge så.....dont worry!



Men jag vet hru de änns. Du är inte ensam! Känns som ja bara fött ett barn liksom. hm..skumt.



/Hanna

2011-02-25 » 07:54:00 BLOGG: http://fightingfish.blogg.se/
Madelene.

Jag känner inte dig, Lina men jag har följt dig genom hela din graviditetsresa! Jag vill bara säga att du är en KÄMPE och egentligen.. HUVUDSAK att lilla Heidi kom ut FRISK. Samtidigt så skall du också må bra så det är en kluven fråga. När jag skriver detta så vill jag också tillägga att jag har en vän som nyss skulle föda sitt barn men som dog i och med förlossningen. Hon fick syrebrist! Jag menar, det kunde vara så mycket värre men du kan ju bara jämföra med dig själv så jag förstår dig med.



Mina varmaste tankar till dig! Du verkar vara en fantastisk mamma! Kram från Uppsala.

2011-02-25 » 08:53:16
Linnea

Liiina, prata med bvc-tanten om att du känner dig ledsen, kan vara skönt att berätta, det gjorde jag!



Jag har sån jävla ångest över att jag inte kände nånting för V när han kom ut, var helt likgiltig. Var bara glad att det var över, att han kom ut, inte att just HAN kom ut :(. Stanley tog honom direkt, och jag kan nu i efterhand bli lite ledsen över att det inte finns nå kort när han ligger på mitt bröst, men det är som det är :/. Har bara 2 kort från hela förlossning-BB tiden, och dom har S tagit med sin iphone. Jag hade så jävla ont att jag inte brydde mig om V, eller orkade bry mig..



OCH DU! smärtan var fan inte bortblåst när han kom ut, fattar inte vad folk snackar om. den var ju för fan värre!! :p låg och skrek och andades lustgas när de sydde ihop mig. haha :)



det bästa man kan göra lina, det är att prata om det. även om jag skäms att prata om att jag inte kände nått för Varg, så måste man prata om det! Bästa medicinen!

2011-02-25 » 08:55:16 BLOGG: http://emmalinneastorm.blogg.se/
Matilda Andersson

Hej!

Jag har gått igenom nästan samma sak.

Jag kämpade 15timmar med värkar hemma, och sen ytterligare 21timmar på förslossningen. Hade inte sovit på över 55timmar. Jag var helt utmattad!



Det slutade med ett akut kejsarsnitt och den paniken, den känslan av att"NU DÖR JAAG!!!!" den paniken.....den känslan önskar jag ingen!

Jag är och har varit jätte ledsen, kan inte se på förlossningspogram eller så..mår jätte dåligt bara jag ser en operation på tv eller när folk frågar om min förlossning blir jag jätte ledsen. Jag fick faktiskt ett nummer till en psykolog via BVC, som jag ska besöka idag.



kan tillägga att jag är livrädd för sprutor osv, så därför trodde jag på fullaste allvar att jag skulle dö där på operationsbordet.



Vill du prata av dig med en okändperson, så tveka inte! Jag visste inte att jag var sp ledsen i början (på BB) men när jag kom hem..OJ då small alla känslorna...

Dottern är idag 4mån och jag tycker foetfarande det ör jobbigt att se operationer eller prata om det.



styrkekramar

2011-02-25 » 09:28:20 BLOGG: http://matildamayandersson.blogg.se/
Anonym

http://matildamayandersson.blogg.se/2010/november/redo-for-utgang.html#comment

2011-02-25 » 09:31:24
Ulla

Du har rätt att känna dig ledsen.

Du behöver inte känna att du är otacksam, det är ju en upplevelse som berövades dig, mot din vilja.

Låt de känslorna läka ut.

Det tar tid, men till slut så kommer du över att det inte blev som du ville.



Jag tycker du är en toppenmamma.

Jag har följt din blogg sedan du var gravid och jag tycker du verkar vara en toppentjej.

2011-02-25 » 11:00:28 BLOGG: http://herbalina.sajto.se
Carro

Jag har ju inte gått igenom samma sak, så jag kan inte sätta mej in i hur det känns. Men jag kan tänka mej att det känns jobbigt och ledsamt. Det är nog extremt vanligt, hoppas att bvc-tanten är bra att prata med! Jag tror att skriva av sej såhär och att prata med någon är det som hjälper. Sätta lite ord på känslor istället för att ha dom inom sej.



Fast nu tycker jag att min kille kan stanna inne lite till ;)

2011-02-25 » 11:23:12 BLOGG: http://carroscaroline.blogg.se/
Blue Velvet

Men gumman! Tänk på att kejsarsnittet var det bästa för er! Och det är klart att man har rätt att vara ledsen när det inte blev som man hade tänkt sig. Och det är kanske bra att ha någon att prata med. Altid skönt efteråt. Själv tycker jag det är skönt när jag får prata av mig till min bästa vän, eller få skriva av mig i bloggen tex. Tycker det är modigt av dig iallafall att erkänna inför så många läsare att du är ledsen över din förlossning. Och tack för att du delar med dig!

2011-02-25 » 11:56:01 BLOGG: http://bluevelvet.nu
Martina

Sv; tack gulliga du:)<3

Vart tårögd när jag läste det här inlägget, förstår att du känner dig bestulen på en "riktig" förlossning, det hade jag också gjort även om ks va enda utvägen, klart som korvspad att man måste få känna så! Speciellt när man kämpat i så många timmar och sen inte får göra klart "arbetet" själv, även om det är som du skriver att bara barnet kommer ut!

och en kämpe de e inge tvivel om att du är och det tror jag ingen nånsin tvivlar på:) man bygger upp en bild hur ens förlossning skulle vara, jag ville absolut inte bli klippt eller att de skulle använda sugklocka, nu vart situationen så att ja inte hade nå val:/

Har du och din barnmorska gått igenom förslossningen, det gjorde vi med våran och det var jätte skönt, vi satte oss ner med förslossningsjournalen och betade av den, jag hade en del frågor om varför jag fick ligga i flera timmar öppen med lika värkar som de 4 h kallar krystvärkar, det kändes skönt att höra från bm att det va inte normalt att de gör så, att jag känt rätt när jag undrat om det:) tror de va på återkollen hos bm vi gjorde detta, varmt rekommendera det iallafall:)

2011-02-25 » 12:23:43 BLOGG: http://martinaolofsson.blogg.se/
Fia

Håller med dej till 1000! Har genomgått samma sak 2 gånger, blivit snuvas på krystandet men jag blev sövd båda gångerna då de blev lite komplikationer båda gångerna & de kändes riktigt hemskt efter..



Men som du säger de går inte å förklara riktigt varför man känner så..

Jag har nog inte ens efter 7 års tid inte riktigt släppt det här med att man blev snittad..

Men de e viktigt att du pratar om de med nån om du känner att de tynger dej!!

2011-02-25 » 12:36:24
Anonym

Jag kan relatera till en del av det du känner. Nu har jag visserligen fött alla naturligt.

Men Lova föddes en månad för tidigt och dem tog henne nästan direkt hon kommit ut. Sen tog det 2 timmar innan jag fick träffa henne ordentligt och se henne utan syrgasmask etc.



Det här förföljt mig i alla år och var en av mina värsta farhågor när jag 6 år senare skulle få barn igen.

Jag kände mig snuvad på den där första tiden med bebisen på bröstet, sökandet

2011-02-25 » 20:16:28
Jessica

Äh nu här jag försökt knåpat ihop ett kommentar här men HTC suger. Så här du fått nå halvfärdig kommentar av mig så ignorera det så ska ja göra om och göra rätt från en dator imorgon :)

2011-02-25 » 20:23:08 BLOGG: http://agni.blogg.se/
Jessica

Ok, nu gör jag om och gör rätt.



Jag kan relatera till en del av det du känner. Nu har jag visserligen fött alla naturligt.

Men Lova föddes en månad för tidigt och dem tog henne nästan direkt hon kommit ut. Sen tog det 2 timmar innan jag fick träffa henne ordentligt och se henne utan syrgasmask etc.

In rusade alltså ett läkarteam och stoppade ner ungen i en transportkuvös, jag hann knappt reagera så var hon borta.

Lite senare kom hennes pappa tillbaka med en liten lapp där det stod vikt och längd. Det fick jag inte heller vara med på.



Det här förföljt mig i alla år och var en av mina värsta farhågor när jag 6 år senare skulle få barn igen.

Jag kände mig snuvad på den där första tiden med bebisen på bröstet, sökandet efter tutten, bara att ligga och inte kunna glo sig mätt efter allt slit.



Två timmar senare rullade de ner mig till en sal med flera sängar och där fick jag försynt gå runt och titta ner under dom små sänghimlarna för att ganska snabbt hitta just min bebis.



Så jag hoppades och bad till högre makter när jag väntade Vilda att jag skulle få gå full tid och få en frisk och stark bebis så jag fick vara med om allt det där.

Och det fick jag. Två gånger till dessutom.



Ångra ingenting och försök att se tillbaka på vad du fick istället för vad du inte fick eller vad du inte gjorde.

Dem gjorde det som var bäst och ditt handlande kändes rätt just då.

Och huvudsaken är ju att både du och Heidi klarade situationen utan komplikationer. Och klev ur den med både en frisk mamma och en frisk baby :)!



Men hav förtröstan, nästa gång kanske det är din tur (om det blir fler gånger dvs).



Stor Kram!



2011-02-26 » 13:57:49 BLOGG: http://agni.blogg.se/

DITT NAMN:
Kom-ihåg-mej? :)
DIN E-MAIL (visas bara för mej):

DIN BLOGG:

DIN KOMMENTAR:


Trackback
RSS 2.0